Tjolitta historik                                                                                

 

”Till Tjolitta vi gick och stryk vi fick, av bönderna de många med påkarna de långa……..” Ja, det är versrader ur ett poetiskt alster om det stora slagsmåletFörstora bilden genom att klicka på den. på Tjolitta  i slutet på 1920-talet. Det var då järnvägen byggdes mellan Årjäng och Åmål. Thyko Kylén brukade berätta hur han och Harry Sellin, båda 12 år gamla, satt i en hösåte på åkern söder om Tjolitta (skog idag!) och tittade på hur rallare och bönder gjorde upp vid gamla Tjolitta.  Efteråt var det bara ”steckemockel” kvar av gärdesgårdarna ända från Haggärdsslätta till Bäckekorset sägs det. Tjolitta låg på den tiden på andra sidan vägen. Bilden visar "Godtemplarlokalen Uddeholm i Sillerud". (Om du klickar på bilden så blir bilden större!) Namnet var alltså Uddeholm, innan det blev gjort om till Tjolitta.
 

   Berättelserna om dramatik, fest och för all del också tragedi är många runt Silleruds Föreningsgård Tjolitta. Der var ändå så att Tjolitta ursprungligen byggdes som en lokal för nykterhetsrörelsen, men har periodvis betraktats så syndfullt att prästen i församlingen vred bort huvudet när han passerade. Tjolitta har i alla fall alltid varit en plats där människor från bygden kunnat träffas för att ha trevligt, med eller utan alkohol.  Det har varit platsen för föreningslivets årsmöten och fester, Silleruds Idrottsförenings verksamhet, bröllopsfirande, födelsedagskalas o.s.v. Det fungerade också en tid som lokal för en ambulerande biograf på 50- 60-talet.
 

   1962 bildades Stiftelsen Silleruds Föreningsgård och då byggdes det Tjolitta vi har idag. Stiftelsen bestod av föreningarna………. Enligt ändamålsparagrafen var avsikten att….

Silleruds kommun ställde en hel del medel till förfogande, men materiel och arbete skänktes också av föreningar och privatpersoner. En del virke togs från den gamla hemvärnsgården. 
 

Under 60- 70-talet var det populärt med dans i bygdegårdarna. Verner i Sanda var en av dem som hyrde Tjolitta ibland för att ordna en svängom. Danserna på Tjolitta var populära och det kom folk från andra delar av Värmland och Dalsland för att roa sig. Publikrekordet lär ha slagits när Sven-Ingvars uppträdde i slutet av 60-talet, enligt obekräftade uppgifter 800 personer. När ordningsvaktande och musik blev allt dyrare försvann dansverksamheten.
 

   I slutet av 90-talet var lokalen kraftigt nersliten, råttorna tog över mer och mer. Tiden hade gått förbi Stiftelsen och dess styrelse bestod delvis av föreningar som inte längre fanns i Sillerud, medan nya föreningar inte fick plats. Ekonomin låg på rejält minus. Valet stod mellan att antingen ta tag i det hela och göra en ordentlig uppryckning eller lägga ner helt och hållet. Men många goda krafter samlades och påbörjade arbetet med att få Tjolitta på fötter igen.
 

   Det första projektet blev att modernisera Stiftelsens styrelse så att dess sammansättning stämde bättre överens med dagens föreningsliv i bygden. Tanken var egentligen att göra om stiftelsen till en vanlig förening, men det visade sig juridiskt omöjligt. Stiftelsen är bildad på evig tid, åtminstone så länge Tjolitta finns kvar.  Däremot så hade stiftelsens skapare varit så förutseende att de lagt in en ändringsmöjlighet i stadgarna. Med hjälp av den och ett stort antal kontakter med kammarkollegium i Stockholm och Länsstyrelsen så lyckades det att få till en mer ändamålsenlig styrelse. Det blev plats för även för Idé och hantverk, båtklubben, travklubben o.s.v. Men detta tog sammanlagt två år av byråkratiskt krångel! 

   Sen var det dags att ta itu med ekonomin och renoveringen. Ritningar på ombyggnad och kostnadsberäkningar togs fram. Med det som grund var det möjligt att gå ut till olika bidragsgivare för att söka pengar. I första fasen gjordes köket om med bidrag från Arbetsförmedlingen och Årjängs kommun. Även en del målningsarbeten gjordes utvändigt och invändigt, dansgolvet slipades och lackades, scenen gjordes om, nya golvmattor lades på scenen och på serveringen, det drogs delvis nya elledningar. Det var klart julen 2002.  I nästa omgång blev det dags för nya toaletter, rullstolsramp vid entrén, ny entrétrapp, handikappanpassad ljudanläggning och rullstolsramp till scenen. Till detta beviljades ekonomiskt bidrag från Boverket och arbetskraft från Arbetsförmedlingen, men mycket av hantverksjobben gjordes ideéllt.

 

Den här lilla berättelsen om Tjolittas historia visar att det alltid funnits ett behov av en lokal i bygden där många kan samlas för att ha trevligt tillsammans. Sen har det varit olika typer av aktiviteter beroende på vad som varit populärt och möjligt under den aktuella tidsepoken. Tjolitta hyser Silleruds Idrottsförenings verksamhet i klubbrummet på övervåningen och i omklädningsrum i källaren. Tjolitta har dessutom fungerat och kommer framgent alltmer att fungera, som en hemvist för de föreningar som inte har egna lokaler. Här finns numera fina utrymmen för föreningsmöten, styrelsemöten, studiecirklar och ungdomsverksamhet. Med den nya ljudanläggningen är det möjligt att enkelt ordna musik och disco 

   Tjolitta utnyttjas också för gemensamma aktiviteter utanför de vanliga föreningarna. Att ordna firandet av jämna födelsedagar, examen och barnkalas så här, blir allt mer populärt. Många av oss vill klara av det på en dag och har inte plats till så många hemma. Det är lätt att laga maten själv på Tjolitta, det finns enkla instruktioner för köksutrustningen. Maten kan också ordnas för en rimlig kostnad med catering eller inhyrd personal.